Min älskade katt Isolde

Isolde finns inte längre hos oss. Vi var tvungna att avliva henne och det känns ju så fruktansvärt tråkigt och tomt. Men det kändes ohållbart, jag har försökt med allt och det har inte hjälpt. Hon har gjort sina behov utanför lådan länge och det har jag ju inte velat att Lilly ska stoppa sina händer i, hon började kissa i sovrummet vid Lillys säng och då luktar det ju hemskt. Hon hade problem med svansen, den hängde bara rätt ner och veterinären har inte vetat vad det var. Och så vet vi att hon hade problem med levern. Så det var väl det enda rätta, men usch vad jobbigt det är! Hon var verkligen personlig, Isolde, tydde sig framför allt till karlar, som Niklas, pappa och Stig. Även till mig förstås men ville hon kela hemma, hoppade hon främst upp till Niklas. Hon kom inte överens med Zoey förutom vid matbordet konstigt nog. Min släkt kallade henne "Fräsen" då hon alltid var på dåligt humör när hon skulle bo över hos mina föräldrar. Hon kom när man ropade eller visslade på henne. När hon var ensamkatt hemma sov hon alltid i vår säng på min huvudkudde, tog jag för mycket plats så bet hon mig i håret så jag skulle flytta på mig. Gick i koppel utan problem. Älskade att vara ute, så nu är hon begravd hos mina föräldrar på ängen nedanför träden hon gillade att klättra i.Vår mjuka goa fina Isolde blev 13 år.