Operation i Linköping

Ronald MacDonald-huset, lekrummet

I lekrummet

Lekrummet

Lekrummet

Köket

Matsalen

TV-rummet

Inne i rummet på Ronald MacDonald-huset

I rummet

Lilly i operationskläderna strax innan operationen

I stål-spjälsängen

Tillbaka på avdelningen efter operationen

Lite trött

Kolla in bandaget!

Piggnade till senare

Hade dropp i den andra foten också

Vi fick äntligen en tid till operation i Linköping, men de är ju roliga. Tiden fick vi per post ett par dagar innan jul och tiden var satt till den 3-4 januari. Inte mycket tid att förbereda oss på med andra ord. Några dagar senare ringde de och undrade om vi kunde komma på söndagen den 2/1 istället med operation på morgonen den 3:e. Jo, det gick ju bra men jag var lite nervös då Lilly var förkyld och hon fick inte vara sjuk då hon ju skulle sövas. Hon hade varit förkyld en vecka så hon var ju på bättringsvägen men man vet ju inte. Så direkt efter jul-och nyårshelgen fick vi packa ihop det vi skulle ha med oss så och med allt det jag skulle komma ihåg att ha med oss och samtidigt koncentrera oss på Lilly, var det kanske inte konstigt att jag glömde katterna...? Men de klarar ju sig själva en natt, de fick mycket mat innan vi begav oss på söndagseftermiddagen och sen kom Stig in en sväng på måndagen.

Vi skulle checka in på avdelningen, barnkirurgiska, kl 18. Vi hade bokat en natt också på Ronald McDonald-huset då vi ju var två föräldrar som kom och en skulle få plats i rummet på avdelningen. Ronald McDonald-huset var fantastiskt. Det är ett hus som finns på fyra platser(sjukhus) i Sverige, för anhöriga som kanske måste bo på sjukhuset en längre tid om man har sjuka barn. Även barn kan få bo där, eller gå dit för att komma bort från sjukhusmiljön. Vi åkte till det huset först så Niklas fick lägga dit sina saker. Just den här natten var det lugnt, bara en annan familj var där också med plats för 14 totalt. Sedan gick vi över till universitetssjukhuset, anmälde oss och fick vårt rum där Lilly och jag skulle bo över natten. Vi fick lite information, vi var en runda på Ronald-huset igen, sedan fick Lilly välling och så badade hon och tvättades med Descutan. Hon somnade inte förrän vid 21 ungefär, hon hade sovit en stund i bilen och så var det ju mycket som hände. Vid halv 1 på natten fick hon välling, det var den senaste tiden hon fick äta innan operationen.

Klockan 6 på morgonen kom sköterskorna in för att sätta på Emlasalva (smärtstillande) och sedan fick Lilly tvättas med Descutan igen och kläs i sterila kläder. 7.10 kördes vi ner till operationsavdelningen där vi först fick vänta i ett väntrum och träffa läkaren som skulle operera Lilly. Jag fick också sterila kläder på mig. Niklas hade försovit sig och var inte med.. Tre andra väntade också samtidigt på operation, en pojke på 10 år, en man i 50-årsåldern och en gammalt tant c:a 80 år. Men Lilly var först i kön i alla fall, de tar tydligen de minsta barnen först. Så kom två narkossköterskor och hämtade oss och körde in oss till operationssalen där vi också träffade två narkosläkare. Jättegulliga allihop. Så skulle då Lilly sövas och jag skulle hålla henne i famnen medan hon andades in gasen. Det var jobbigt att se henne tycka det var hemskt att andas in, hon började skrika lite, och sedan blev hon helt slapp. Usch, jag höll på att börja gråta. Därefter var jag tvungen att gå därifrån.

Jag åkte upp till avdelningen igen, satte mig i köket, åt frukost och Niklas kom också inrusandes. Efter lite mer än en timme ringde de ifrån uppvaket, då låg Lilly där och höll på att vakna ur narkosen. Sen tog det ju ett tag innan hon piggnade till ordentligt. Läkaren kom och pratade med oss, och även en av narkosläkarna. Men allt hade gått bra utan problem. Strax efter 12 kom de från avdelningen och hämtade upp oss och sen fick vi vänta på att se så att allt var som det skulle med Lilly, att hon kissade och åt som hon skulle. Sen hade hon dropp i foten också.Vi hade kunnat få sova över en natt till egentligen men vi ville åka hem. Så många timmars väntan på att se att allt var okej. Lilly sov en stund men var mest trött först men piggande till mer och mer. Läkaren var inne och pratade med oss också. Till slut fick vi åka hem, vid 18-tiden. Vi åt en pizza innan vi åkte från sjukhusområdet och sen var vi hemma runt 22.30. Nu är det över i alla fall, tån är borta. Hon kommer få ett ärr på ovansidan av foten men det gör ju inget. Sen blir det ett återbesök om 3-6 månader.